Fjortondagarsbilden #9

Äntligen dags för fjortondagarsbild! För mig betyder det just nu att tiden går och att min influensa inte kommer att kunna hålla i sig i all evighet. Den senaste veckan har bestått av té och feberfrossa. Lagom kul när det faktiskt har varit riktigt fint fotoväder ute.

Den här bilden tog jag för precis två veckor sedan, så den ligger exakt på gränsen för att få vara med. Det är sällan jag fotograferar i staden, men hus har länge varit mitt favoritmotiv näst efter natur. Det är lätt att fasader blir platta på bild men här tog jag hjälp av trädet som står i parken på andra sidan gatan. Huset i fråga är Hedbergska huset i Sundsvall. Här kan man bland annat gifta sig borgerligt.

Just nu håller jag på att packa för att åka till Åre och vara med på Influencers of Swedens Winter workation. Det kommer bli både intressant och avkopplande. Jag åker dit utan andra förväntningar än att kunna ta det lugnt och kurera mig i badet. Packandet varvas med tupplurar, tedrickande och slötittande på Youtube. Hockeydokumentärer och mäklarfilmer på lyxhus i Aspen har varit en stark trend. Inget gör mig lika zen som miljömässigt förkastliga sporter och boenden – ett sant guilty pleasure!

I backspegeln: 2016

Det är nytt år och dags att lägga 2016 till handlingarna. Jag sitter och försöker sammanfatta året och inser att jag faktiskt inte har någon lust att gå tillbaka till början av året. Första halvan av 2016 var bara en lång transportsträcka av depression innan jag började få upp energin över sommaren och framemot hösten. Jag skrev varken dagbok eller fotade särskilt mycket.

Därför, i positivismens anda, kommer här i stället ett hopkok av de bra saker jag kommer ihåg från 2016

 Ovan: Tvättvikning och skrivbordsbygge på balkongen en sommarkväll, regnigt när Gabriel Kelly och Bo Kaspers Orkester spelade i Galtström, höskörd, utflykt med övernattning i hotell Bennett.

I somras tog jag upp kameran igen. Denna nystart syns tydligt på Instagram: Från att tidigare enbart ha lagt upp bilder från mobilkameran hör det nu till ovanligheterna. Nu drar jag varenda bild en sväng genom Lightroom och kanske Photoshop innan de hamnar på internet. Det är roligt att komma in i gängorna igen och trots att jag har mycket att lära känns det inte som att jag måste börja från noll. Fotograferandet har dessutom lett till att jag rört mig mycket mer ute i skog och mark.

Familjen har varit ett stort stöd för mig de senaste åren och jag känner att vi växer som individer i och med att vi sakta lär oss att kommunicera bättre. Det är jag tacksam för.

Jag har fotat två bröllop i år och ett till är bokat inför 2017. Jag ska jobba för att det blir fler. Det är ett nyårslöfte!

Skrivgruppen, där vi träffas och diskuterar allt mellan himmel och jord – även lite skrivande, har varit inspirerande och ett positivt inslag hela året. Här kan du läsa mer om vad skrivgruppen innebär för mig. Framför allt min vän Hans har pushat och lyssnat tålmodigt på mina idéer. Det är mycket tack vare honom som jag sitter med ett nästan färdigt utkast efter fem år att grubblande och ett och ett halvt år av skrivande.

Min passion planner. Av en slump upptäckte jag Passion plannerinstagram och blev genast intresserad. Kalendrar och skrivhäften är min stora svaghet här i livet, men jag har haft problem att hitta något som passar mig. PP har ett enkelt koncept som bygger in mål och planer på ett praktiskt sätt i en kalender. Varje månad finns rum för sammanfattning och reflektioner samt möjlighet att planera månaden på ett för mig nytt sätt. Frågorna som ställs passar mig bra. Det här är utan tvekan en fullträff för mitt sätt att tänka. Dessutom fanns det möjlighet att skriva ut kalendern själv så jag passade på att binda in den, något jag inte gjort sedan jag var liten. Det här företaget sysslar också en hel del med välgörenhet, det gillas!

Eget skrivbord. Sedan min man och jag flyttade in i vår lilla röda stuga med vita knutar har jag suttit vid salsbordet när jag behövt skrivbordsyta. Aldrig kunde jag lämna saker framme som jag höll på att jobba med. I somras tog jag tag i denna brist och byggde mig ett skrivbord av sådant som vi hade liggande hemma. Ibland klaffar det bara.

Min nygamla dator. För att kunna använda Photoshop och Lightroom var jag tvungen att skaffa en ny dator och pensionera det nästan 10 år gamla fossilet jag tidigare använde mig av. Jag hittade en begagnad dator som var billig och hade det jag behövde. Det kändes bra för miljön att kunna handla elektronik begagnat. För er som är nyfikna planerar jag ett blogginlägg på detta ämne. Håll utkik!

Ovan: Ljungdalen

Efter att ha sett en dokumentär om minimalism började jag rensa hemma. Och kära nån vad mycket skrot jag lyckats samla på mig sedan jag flyttade hemifrån, och det trots att jag har flyttat flera gånger! Det kändes dubbelt bra att rensa hemma. Det kändes lättare i sinnet att faktiskt veta vad som finns i skåpen och att det är saker jag behöver. Dessutom blev mitt skrot förhoppningsvis någon annans uppskattade fynd på second hand.

Trädgården frodades och planer på en större köksträdgård har tagit form. Trots att hela gården ligger i norrläge lyckades både bön- och potatisskörden. Några bärbuskar kom till, och vårens höjdpunkt var som vanligt blomskottsauktionen som en av byföreningarna håller i. Där kan man hitta gröna skatter må ni tro!

För tredje året i rad tog jag mig till fjällen, denna gång i sällskap av Rania. Jag blir mer och mer förälskad varje gång jag ser vidderna uppe på fjället. Blogginlägget Höst i fjällen kanske skvallrar lite om det. Tanken om att någon gång bo i fjälltrakterna blir hela tiden starkare.

Annat som har varit bra med 2016: Mina härliga arbetskamrater, Rania och Andreas, de intressanta utbildningar jag fått åka på, min förstående läkare, min mycket kloka kurator, den fina sommaren och att det faktum att jag skriver det här inlägget har gett upphov till en diskussion i familjechatten om allt positivt som hänt under året. Familjechatten är för övrigt hejdlöst rolig ibland. Särskilt när vi hade en hemlig bröllopschatt då syrran och min nuvarande svåger skulle gifta sig och vi alla lyckades skriva i fel chatt om bröllopspresenterna.

Så, gott nytt år och god fortsättning! Det ska bli kul att försöka forma ännu ett år till den verklighet jag vill ha. Hur det går får vi se.

Skridskovinter och framtidsutsikter

Foto: Frida Hådén, redigerad av mig.Vilken skridskovinter vi har fått! Avsaknad av snö gör inte så mycket när man får susa fram över isen istället. Vad det säger om det globala väderläget är väl däremot mer alarmerande.

Julhelgen har varit avslappnande och gått i familjens tecken. Vi har ätit och umgåtts. Vi vet inte hur vi kommer fira jularna framöver, saker och ting ändras, familjemedlemmar flyttar och hälsan är inte lika vänlig med oss alla. Därför kändes det i år extra tacksamt att vi kunde vara tillsammans över jul.

En årssammanfattning är på tapeten så här i slutet av året, och eftersom jag inte bloggat här så länge så kommer den att innefatta mer än vad jag skrivit om här. Men mer om det senare. Som det är nu tänker jag ganska mycket på framtiden istället. Hur jag ska lyckas forma den till en verklighet jag vill ha. Att komma tillbaka från en utmattningsdepression har varit ett långsamt företag och pågår ännu trots att jag inte längre är sjukskriven. Det är lätt att glömma bort att vara snäll med mig själv och att jag ofta ställer kraven för högt. Det leder bara till att jag känner mig misslyckad för att jag inte nått toppen, när jag kanske borde ställt in siktet på att över huvud taget ta mig till berget. Det är en evig kamp att försöka ha rimliga krav på sig själv.

Under december har jag suttit med flera mind maps där jag försökt dra upp strukturen för 2017. För hemmet, för jobbet, för hälsan, för allt möjligt. Det har gått sådär. Jag är splittrad och vill lägga fokus på så många olika saker, så många olika framtider. Vilken är bäst? Vad kommer jag att ha störst behållning av? Om inte jag kan svara på det, vem kan?

Jag tror att jag måste låta mina potentiella framtider spreta ett tag till. Ibland faller sig saker naturligt efter ett tag, ibland kommer man till en punkt där man känner att ett krafttag är nödvändigt för att komma någonvart. Jag är inte där än på någon front. Det är roligt att ha börjat blogga igen, det är roligt att ha tagit upp fotograferingen. Framför allt är det så himla roligt att jag snart skrivit klart min allra första bok.

Därför är det glädjen i skapandet som kommer att bli mitt mantra för 2017. Mina mål kommer att syfta till att elda på min skapandeprocess, inte att skapa för att uppnå ett sekundärt syfte som att t.ex. sälja foton eller få större internetnärvaro.

Är det fegt att gå den vägen eller är det bara mitt självhat som vill lägga sig i igen? Ibland kan jag inte avgöra. Men det känns bra att inte stressa, att inse att jag fortfarande behöver jobba med mig själv. Hur ser era planer ut? Vad syftar de till i det stora?

Foto: Frida Hådén, redigerad av mig.

Fjortondagarsbilden #7

Vintern är här igen. Den var lite tveksam i början, kom av sig. Men temperaturens skiftande har gjort intressanta isformationer. Nu är det snart skridskotjock is och fler isbilder kommer det bli. Tack vintern för att du visar dig från din vackra sida när jag behöver det som bäst.

Den här bilden får mig att tänka på vad vi lämnar efter oss, hur vi kan bli avbrutna i vår framåtrörelse och vara tvungna att släppa det som inte längre kan följa med oss. Frusen flykt.