Åsiktsutloppet,  Vardag och reflektioner

Inspirationen och den goda stölden

Lyssnar på en podcast där samtalet just nu handlar om hur lång tid det tar att utveckla sin egen röst. Tio år, säger de. Allting innan är härmat från någon eller något annat.

Och ja, det verkar logiskt. Inte att det tar just tio år, men lång tid. Vi måste börja våra liv med att härmas och det är så vi måste fortsätta för att komma vidare. Till slut kanske man kommer till en punkt där man bara kan skapa utan att behöva input, bara skita i vad andra tycker. Men jag tror att den tiden är begränsad. Efter ett tag måste man börja om igen.

Något jag ofta tänker på är hur copyright-tanken, ägandet, blivit så cementerad att vi glömmer att vi faktiskt får härmas. Det är så skapande alltid fungerat. Det är så berättelser från urminnes tider lever kvar i vår kultur. Bara för att det redan finns ett foto betyder det inte att du inte får göra något i samma stil. Använd det som en förlaga.

120916-dsc_0532

Inom musiken samplas det hejvilt, man gör covers och bygger på varandras alster. Skillnaden mellan hitsen och de som blir anklagade för stöld är pengarna som betalas för att få använda materialet. Det har ingenting med originalitet att göra. Den kommer när man bygger, oavsett var man börjar. Så ska du göra något för din egen skull, för att utvecklas; låt dig inspireras! Det är först när pengar kommer in i bilden som man måste börja fundera. För hur tråkigt det än låter, och hur lite jag än vill att det ska behöva fungera så, så behöver människor sina levebröd.

Så var inte rädda för att härmas. Ser du ett foto du gillar, försök fotografera i samma stil. Texten som berörde dig mest, försök återskapa känslan i ditt eget skrivande. Jag tror att vi alla är rädda för att höra att vi bara apat efter något, men under processen kommer något att fastna som du ofelbart kommer att göra om till ditt eget.

Du samlar dina pärlor.

5 Comments

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

nitton + 3 =