Vardag och reflektioner

I backspegeln: 2016

Det är nytt år och dags att lägga 2016 till handlingarna. Jag sitter och försöker sammanfatta året och inser att jag faktiskt inte har någon lust att gå tillbaka till början av året. Första halvan av 2016 var bara en lång transportsträcka av depression innan jag började få upp energin över sommaren och framemot hösten. Jag skrev varken dagbok eller fotade särskilt mycket.

Därför, i positivismens anda, kommer här i stället ett hopkok av de bra saker jag kommer ihåg från 2016

 Ovan: Tvättvikning och skrivbordsbygge på balkongen en sommarkväll, regnigt när Gabriel Kelly och Bo Kaspers Orkester spelade i Galtström, höskörd, utflykt med övernattning i hotell Bennett.

I somras tog jag upp kameran igen. Denna nystart syns tydligt på Instagram: Från att tidigare enbart ha lagt upp bilder från mobilkameran hör det nu till ovanligheterna. Nu drar jag varenda bild en sväng genom Lightroom och kanske Photoshop innan de hamnar på internet. Det är roligt att komma in i gängorna igen och trots att jag har mycket att lära känns det inte som att jag måste börja från noll. Fotograferandet har dessutom lett till att jag rört mig mycket mer ute i skog och mark.

Familjen har varit ett stort stöd för mig de senaste åren och jag känner att vi växer som individer i och med att vi sakta lär oss att kommunicera bättre. Det är jag tacksam för.

Jag har fotat två bröllop i år och ett till är bokat inför 2017. Jag ska jobba för att det blir fler. Det är ett nyårslöfte!

Skrivgruppen, där vi träffas och diskuterar allt mellan himmel och jord – även lite skrivande, har varit inspirerande och ett positivt inslag hela året. Här kan du läsa mer om vad skrivgruppen innebär för mig. Framför allt min vän Hans har pushat och lyssnat tålmodigt på mina idéer. Det är mycket tack vare honom som jag sitter med ett nästan färdigt utkast efter fem år att grubblande och ett och ett halvt år av skrivande.

Min passion planner. Av en slump upptäckte jag Passion plannerinstagram och blev genast intresserad. Kalendrar och skrivhäften är min stora svaghet här i livet, men jag har haft problem att hitta något som passar mig. PP har ett enkelt koncept som bygger in mål och planer på ett praktiskt sätt i en kalender. Varje månad finns rum för sammanfattning och reflektioner samt möjlighet att planera månaden på ett för mig nytt sätt. Frågorna som ställs passar mig bra. Det här är utan tvekan en fullträff för mitt sätt att tänka. Dessutom fanns det möjlighet att skriva ut kalendern själv så jag passade på att binda in den, något jag inte gjort sedan jag var liten. Det här företaget sysslar också en hel del med välgörenhet, det gillas!

[easy-image-collage id=1969]

Eget skrivbord. Sedan min man och jag flyttade in i vår lilla röda stuga med vita knutar har jag suttit vid salsbordet när jag behövt skrivbordsyta. Aldrig kunde jag lämna saker framme som jag höll på att jobba med. I somras tog jag tag i denna brist och byggde mig ett skrivbord av sådant som vi hade liggande hemma. Ibland klaffar det bara.

Min nygamla dator. För att kunna använda Photoshop och Lightroom var jag tvungen att skaffa en ny dator och pensionera det nästan 10 år gamla fossilet jag tidigare använde mig av. Jag hittade en begagnad dator som var billig och hade det jag behövde. Det kändes bra för miljön att kunna handla elektronik begagnat. För er som är nyfikna planerar jag ett blogginlägg på detta ämne. Håll utkik!

Ovan: Ljungdalen

Efter att ha sett en dokumentär om minimalism började jag rensa hemma. Och kära nån vad mycket skrot jag lyckats samla på mig sedan jag flyttade hemifrån, och det trots att jag har flyttat flera gånger! Det kändes dubbelt bra att rensa hemma. Det kändes lättare i sinnet att faktiskt veta vad som finns i skåpen och att det är saker jag behöver. Dessutom blev mitt skrot förhoppningsvis någon annans uppskattade fynd på second hand.

Trädgården frodades och planer på en större köksträdgård har tagit form. Trots att hela gården ligger i norrläge lyckades både bön- och potatisskörden. Några bärbuskar kom till, och vårens höjdpunkt var som vanligt blomskottsauktionen som en av byföreningarna håller i. Där kan man hitta gröna skatter må ni tro!

För tredje året i rad tog jag mig till fjällen, denna gång i sällskap av Rania. Jag blir mer och mer förälskad varje gång jag ser vidderna uppe på fjället. Blogginlägget Höst i fjällen kanske skvallrar lite om det. Tanken om att någon gång bo i fjälltrakterna blir hela tiden starkare.

Annat som har varit bra med 2016: Mina härliga arbetskamrater, Rania och Andreas, de intressanta utbildningar jag fått åka på, min förstående läkare, min mycket kloka kurator, den fina sommaren och att det faktum att jag skriver det här inlägget har gett upphov till en diskussion i familjechatten om allt positivt som hänt under året. Familjechatten är för övrigt hejdlöst rolig ibland. Särskilt när vi hade en hemlig bröllopschatt då syrran och min nuvarande svåger skulle gifta sig och vi alla lyckades skriva i fel chatt om bröllopspresenterna.

Så, gott nytt år och god fortsättning! Det ska bli kul att försöka forma ännu ett år till den verklighet jag vill ha. Hur det går får vi se.

2 Comments

    • Linnéa

      Ja, visst kan man lära av sina misstag men det är ingen idé att gå ner sig i att man mått dåligt. Då är det mer utvecklande att se framåt. 😀

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

4 × 5 =