Fotografi,  Vardag och reflektioner

Det himmelska ljuset

Det blir flera inlägg på rad nu där jag tänker på det förgångna. Men det känns skönt att få skriva om det när det ligger så nära i tanken. Vi går igenom mormors kvarlåtenskap och hittar det ena efter det andra som påminner oss om henne som person, vem hon var innan vi fanns, vem hon var under sina 25 år som änka. Ett helt liv i en lägenhet på 65 kvadrat.

I och med bergravningsförberedelserna var mamma och jag till Elimkyrkan idag.  Mormor var sjätte generationens baptist och ägnade en stor del av sitt liv åt att tjäna. Hon fick se sin egen hemförsamling upphöra då medlemmarna blivit gamla och få. De kvarvarande upptogs i Sundsvalls baptistförsamling, dit hon åkte ofta medan hon ännu hade hälsan.

Mormor skrev i en text om sitt liv att “jag har aldrig varit någon predikare men har ändå känt det naturligt och meningsfullt att tjäna i kyrkans tjänst med de gåvor jag haft.” Jag tänker på det jag skrivit tidigare om att hitta sitt kall. Mormor hade sitt kall i det liv hon levde. Tron omslöt henne på ett sätt som jag själv aldrig kommer att uppleva. Som icke troende är jag ändå så glad att hon hade den som en trygghet genom livet, framför allt på slutet. Hon var inte rädd att lämna jordelivet.

Jag är så förtjust i den här kyrkan, tycker att det är den vackraste i hela staden. Ljuset är så förunderligt, så som det så ofta är i kyrkor. Taket på huset skiner ikapp med himlen och de ljusa gröna tonerna i kyrkorummet är så vilsamma. Det är som att jag blir lättare när jag är där inne, känner inte alls att jag är omsluten av väggar. Utrymmet känns evigt, ja himmelskt kanske.

2 Comments

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

14 − 5 =