Miljö, boende och självhushåll

Trädgårdsplaner från förr

Huset där jag bor köptes av mina morföräldrar 1958. Då var det nästan sprillans nytt, knappa tio år gammalt. Mamma berättar att de fick njuta av både badrum och vattenklosett. Huset är urtypen av ett funktionalistiskt egnahems-bygge ritat på 1940-talet och som det finns tusentals av i Sverige. Ett trähus isolerat med kutterspån, symmetriskt och ljust, kopplade tvåglasfönster, masonit på väggarna och linoleum på golven. Ingen vedspis vars vedhantering smutsade ner köket. Jag föreställer mig att det måste ha varit rena drömmen att flytta in i efter att ha hyrt ett oisolerat hus med utedass och utan rinnande vatten.

Nu är både mormor och morfar borta och bland lösöret som finns kvar efter dem dök det upp gamla köpehandlingar på huset (handpenningen låg på 4000.-) och något ännu mer spännande: Ett förslag på hur trädgården kunde planeras, daterat 1960.

Förslaget beskriver en modern trädgård med uteplats och på den tiden populära växter för trevnad som samtidigt hade plats för köksträdgård, bärbuskar och äppelträd. Att odla sina egna grönsaker var fortfarande högst aktuellt under mitten av 1900-talet och jag föreställer mig att mormor och morfar, som båda växt upp i jordbrukarhem, inte hade en tanke på att försaka köksträdgården. Särskilt eftersom svalen i källaren sörjde för bra förvaringsutrymmen, utformad av dåtidens arkitekter som tagit stöd av den på 1930-talet påbörjade forskningen inom hushållets sysslor. Allt för att bygga så praktiska hus som möjligt.

Personen som ritat upp detta har tänkt sig björkar och hängsyréner längs tomtens kanter, stocktrappor ner till de lägre nivåerna och en uteplats omgiven av rosentry. Det låter både mysigt och kattvänligt, rosentry är nästan som kattmynta för dem. Det som är mest intressant är att mycket av det som nu finns i trädgården är märkt som redan då befintliga växter. De sattes nog i samband med husbygget. Det är alltså inte bara huset som jag tycker är kulturhistoriskt intressant, även de numera avskydda vresrosorna utgör en del av tidsandan. (Vresrosen är förresten så pass tålig att den nu för tiden klassas som en invasiv art.)

De flesta av dessa planer blev aldrig realiserade, eller sattes på andra platser. Garaget byggdes i andra änden av tomten och uteplatsen hamnade framför huset, utan den lummiga bersån som utlovas på bilden. En rad av björkar, nu gamla och fallfärdiga, sattes längst till vänster på ritningen. När jag växte upp var de flesta fruktträden borta och köksträdgården hade blivit förminskad då en ny avloppsbrunn grävdes på 1980-talet. Köksträdgården var då uteslutande ett potatisland kantat av rabarberplantor och en stor rödvinbärsbuske som fortfarande finns kvar. Rabarberkräm får mig fortfarande att tänka på sommardagarna hos mormor och morfar. Över trädgårdslandet höjde sig en väldig lönn som måste ha skuggat grönsakerna hela förmiddagen.

Trädgården kommer nog aldrig att se ut som förslaget men jag känner mig ändå inspirerad. Enkelheten och det praktiska tänket följer på gott och ont med från huset ut i trädgården. Alla ska få möjligheten att leva det genomtänkta och planerade livet. Vi förutsägbara människor. Eller vad säger du?

Läs mer:
Egnahemsträdgården (Hålla Hus – Västerbottens informationsportal för byggnadsvård, hushållning och samhällsutveckling)
Villor och egnahem 1920 – 1950 (Stockholms lämsmuseums faktabank)
Trädgårdens västingar (Svenska dagbladet)
Invasiva arter (Länsstyrelsen Skåne)

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

sexton − elva =