Litteraturen och skapandet

Den oändliga möjlighetens fängelse – struktur i en alldeles för stor värld

Sitter och försöker utforma ett veckouppslag för hur jag vill att min almanacka ska se ut. Jag har så många ställen där jag planerar olika saker och hur jag än bär mig åt får jag inte ihop det till samma plats. Jag vill ha översikt över mina mål, mina delmål, mina dagsplaner, min bloggplanering, mina fotoprojekt, när jag ska vara hos tandläkaren, vad mina karaktärer i min roman äter till frukost en dimmig morgon i oktober.

Det är ett omöjligt uppdrag, jag vet. Jag upplever alltid att jag saknar översikt, både privat och på jobbet. Jag vill kunna dela in allt i tydliga rutor och ha checklistor för alla aspekter i mitt liv. Men verkligheten är så flytande, allt rinner över sina gränser, kan inte hålla sig från att vara någonting annat på samma gång. Jag skriver upp en idé på ett löst papper, vad ska jag sedan göra av den? Skriva in den i min fysiska almanacka, eller i bloggplaneringen på Trello eller i anteckningsboken? Är det så pass viktigt att jag måste sätta en lapp på insidan ytterdörren? Kommer det att utveckla sig till ett så stort projekt att jag behöver en helt ny anteckningsbok, kanske en ny programvara på datorn? Vad gör jag då av de första anteckningarna, ska jag bara släppa dem?

Jag har hört att äldre människors uppmärksamhet inte är så bra för de kan inte filtrera sina intryck. Jag känner mig någonstans i samma läge när det gäller utblicken på mitt liv. Allt är lika viktigt, jag kan inte prioritera.

Helst skulle jag vilja ha en hel vägg utformad som en kombinerad whiteboard och touchpad. Det visuella är så viktigt för mig. Jag föredrar att planera i en fysisk kalender, skriva för hand, men samtidigt vill jag kunna klicka på en idé och få upp allt jag samlat kring den, inte hålla på att bläddra mellan olika sidor. En vanlig datorskärm är för liten, programvarorna jag testat för simpla eller innehåller fel sorts funktioner. Det jag egentligen önskar är att kunna titta på varenda tanke i min hjärna i en tydlig struktur. Den ultimata självkännedomen eller ett ohanterbart kontrollbehov?

Jobbet med veckouppslaget går väl sådär. Jag har en skiss, men alla veckor ser ju inte likadana ut, kanske behöver jag flera olika? Ibland har man mycket att göra och långa checklistor behövs, ibland har man inget särskilt planerat och fälten för varje dag tar upp för mycket plats när man vill gro ett nytt tankefrö i den alldeles för lilla anteckningsrutan. Ibland är veckorna helt tomma och veckouppslaget kanske inte ens behövs.

Att använda sig av bullet journal-konceptet kanske är en idé. Att utforma en programvara i VR kanske är ännu bättre. Hos mig finns ett reellt behov, men hur det ser ut vet jag inte.

Hur gör ni? Älskar ni struktur lika mycket som jag? Hämmar den eller hjälper den er?

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

19 + 5 =