Resor och friluftsliv,  Vardag och reflektioner

Ruggigt, blåsigt, dött och helt fantastiskt!

Det börjar verkligen kännas att vintern är slut. Det drar konstant i utflyktsnerven. Som tur var fick min evigt närvarande bergslängtan en rejäl dos nu i helgen. I fredags bar det iväg med Rania till Malungsfluggen, ett naturreservat precis på gränsen mellan Medelpad och Hälsingland.

På somrarna brukar jag ta med mig alla frivilliga vänner och familjemedlemmar på badutflykt till en sjö i norra Hälsingland. Mamma och mormor tog med oss dit när jag och mina syskon var mindre. Det var där jag fick lära mig ordet gammeljänta och att det var något konstigt att förbli ogift. (Hah.) Och där har det grillats med tyska gäster som fick panik av myggsvärmarna. När man står där på stranden kan man, om sikten är klar och man anstränger ögonen lite, se ett litet, litet vitt torn med en kupol uppe på ett högt berg. I många år har jag undrat vad sjutton det är för något och hur jag ska ta mig dit. Men i förra veckan hittade jag det äntligen via satellitbilder och det var ju bara att packa fikaväskan och fara. För dit min bergslängtan pekar, dit åker jag.

Vägen upp var brant och eftersom biltrafik inte tillåts var gruset inte packat, som det kan bli efter vintern, och det sög i benen på vägen upp. Men vilken upplevelse att komma upp på toppen. Eftersom Malungsfluggen är ett naturreservat har inga träd tagits bort efter stormen Ivar som härjade 2013. Det var en spöklik syn av döda träd som mötte oss och när vi kom upp till den sista kröken slog vinden till med full kraft. Om detta bara var en blåsig dag kan jag knappt föreställa mig hur det måste ha varit när det stormat som värst.

Det vita tornet är Luftfartverkets radartorn och på nära håll mer grått än vitt. Med den omgivande skogen såg det ut som något ur en postapokalyptisk thriller och mina skrivaridéer bara skenade där uppe under himlen med norrlandsskogarna för våra fötter. Det enda som hade kunnat göra intrycket bättre hade varit piskande hällregn. Rania var inte lika imponerad, men så var hon också sjuk. Precis som en av karaktärerna i min undergångsroman. Ojoj!

Fikat intogs i lä bakom ett litet elskåp i slyskogen på baksidan tornet, med utsikt mot en stackars ensam snödriva. Det gick knappt att stå upp på toppen. Vissa stunder var jag nog lite nervös att vi skulle få en vissen gran i skallen. Men vi kom ner välbehållna och sedan fikade vi i bilen igen, mest för att få känna stillheten.

Lördagen bjöd på lurendrejeri av min mor som helt kallt fick mig att fotografera Nolby fornminnesområde till ett vykort utan att berätta för mig vad jag höll på med. Kameran följer ju alltid med liksom. Hon ville ju bara dit och titta, sedan var det tack för hjälpen och ge hit bilderna. Haha! Men min mor får dispens för sitt tilltag, om än nätt och jämnt.

Som plåster på såren visade hon mig ett rådjurskadaver jag kunde fotografera, vilket jag gjorde med glädje. Vad är det med skelett egentligen? Jag älskar dessutom den gulbruna vårfärgen innan grönskan kommit.

Söndagen skulle vara hemmadag men det gick åt skogen när vi hittade två gårdar på Hemnet som ögonaböj behövde få sig en titt. Båda visade sig vara missar men kära nån vad vägen längs Indalsälven bjuder på vacker natur! Bergen, bergen!

Läs mer om Malungsfluggen på Länsstyrelsen Västernorrlands hemsida

One Comment

  • Rania {Rowan Tree}

    Tack för att du drog med mig ut på tur, min förkylning till trots – det var fint även fast det var blåsigt och mest döda träd 😉 och alltid trevligt med utflykt och fika!!

    Alltså de två första bilderna på rådjursskelettet är så rackarns fina. Makabert kanske men jag gillar’t jag med! Undrar om min rävskalle borde få flytta in i bokhyllan snart…

Kommentera

E-postadressen publiceras inte och kommer inte att lämnas ut till tredje part. Du kan när som helst begära att få kommentaren raderad. Obligatoriska fält är märkta * - OBS! Har haft lite krångel med captcha/säkerhetsfrågan. Jag jobbar på detta men fungerar det inte att skicka en kommentar, prova att ladda om sidan så att en ny captcha-fråga laddas.

nitton + 11 =