Fotografi,  Vardag och reflektioner

Vintervilan

Nytt år, nytt webbhotell och ny layout (som jag fortfarande jobbar på). Jag kan inte uppdatera utan att kommentera vilken vinter vi har. Så mycket snö, så fantastiskt vackert. Ändå har jag varit en motvillig fotograf den senaste tiden. Är världen perfekt får jag prestationsångest och tycker inte att jag kan göra den rättvisa med kameran, känner mig stressad av att jag borde fånga allt detta vackra. Som tur är har jag fotat lite i alla fall, och när jag väl tittar på bilderna vet jag att jag kommer att uppskatta dem när snön är borta. Snart går vi in i vårvintern, den period som många verkar uppskatta mest. Den här månaden har jag en gravidfotografering inbokad. Det ska bli intressant att fota vinterporträtt.

På sistone har jag inte läst så många bloggar eller varit särskilt närvarande på instagram. Har märkt att det är fler än jag som verkar ha tagit vintervila nu när det varit som mörkast. I stället har jag läst böcker och spelat dataspel för att medvetet stänga av hjärnan ett tag. Men nu är solen ännu uppe när jag åker hemåt på eftermiddagarna. Det känns som att jag sakta börjar starta om. Inspirationen lägger sig som en blygsam virvel i bröstet. Efter det senast snöfallet blev det smällkallt och ån dimmade över.På grund av en vattenskada har vi inget badrum medan det blir renoverat. Jag trålar Pinterest på idéer och blir så inspirerad att det lätt rinner iväg med önskemål och priser på material. Återigen dyker prestationsångesten upp över att ha ett perfekt hem som duger i tidningar. Då får jag lov att ta mig själv i örat och ruska lite. Vad behöver en människa för att vara lycklig? Det sitter nog inte i mönstret på badrumsgovlet. Samtidigt ska man inte underskatta kraften i att befinna sig i ett estetiskt tilltalande hem, den trivseln är inte oviktig. Däremot finns det flera sätt att uppnå det. Och jag känner att den massiva inputen från internet inte alltid är lösningen.Nyligen läste jag Inger Christensens diktsamling Fjärilsdalen. Hon skriver så vackert om den sköra illusionen som är livet och kosmos obevekliga framfart, utan hänsyn till våra romantiska föreställningar om livet. Nihilismen och romantiken i en fantastisk blandning. Hennes skriftspråk har samma blekblå färger som februarivintern. På något sätt blir jag alltid upplyft av människans litenhet i universum. I ljuset av det känns inte livet så farligt längre, vi kan lika gärna njuta av det medan det varar. Eller vad säger ni?

Kommentera

E-postadressen publiceras inte och kommer inte att lämnas ut till tredje part. Du kan när som helst begära att få kommentaren raderad. Obligatoriska fält är märkta * - OBS! Har haft lite krångel med captcha/säkerhetsfrågan. Jag jobbar på detta men fungerar det inte att skicka en kommentar, prova att ladda om sidan så att en ny captcha-fråga laddas.

tretton − 4 =