Vardag och reflektioner

Målbilden

Vet ni, till hösten tar jag tjänstledigt från jobbet för att disponera min egen tid. Jag är så himla pepp! Hit och dit har jag grubblat. Vad vill jag göra? Hur ska jag bära mig åt? Ska jag våga? Men när bitarna helt plötsligt faller på plats var det inte alls ett svårt beslut.

Vad jag vill göra har alltid varit en svår nöt att knäcka. När jag var liten trodde jag inte att jag kunde bli något alls. Hur skulle det gå till? Att se upp till någon och vilja bli som den personen existerade aldrig för mig. Jag var ändå ingen. Den enda förebilden jag minns att jag hade var min mamma. Men jag kände mig underlägsen hennes aldrig sinande energi och entusiasm. Med åren har lyckligtvis min negativa självbild förändrats, även om den då och då visar sitt fula tryne. Frågan om vad jag ska “bli”, den är ännu inte löst. Men kanske behöver den inte besvaras så konkret som jag alltid inbillat mig? I alla fall inte i det stora.

Utsikten från mitt hemmakontor.

I stället för en yrkestitel är det andra visioner som kommer för mig när jag tänker på min framtid. En är att jag sitter och jobbar vid mitt skrivbord – hemma. Känslan att förlora sig själv i arbetet finns också där i fantasin. Flowet. Den allra bästa känslan, kanske just för att den dyker upp så sällan. En annan är att jag är kreativ, samtidigt som jag får tillfredsställa min systematiska ådra. Att jag får vara ute, att jag får känna jorden under fötterna. Att få göra det när jag vill. Att känna mig behövd.

Min abstrakta vision i livet ser alltså ut något i stil med följande: Hemma, flow, kreativitet, ordning, frihet i tiden, göra människor glada. Kanske kan den sammanfattas med mitt nyårslöfte, glädjen i skapandet.

Lätt som en plätt! Det här går ju att uppnå på massor av olika sätt, eller hur? Kanske är det valfriheten som är själva stötestenen. Man vill helt enkelt göra så mycket att fokus helt försvinner. Så har det varit för mig.

Som tur är har jag trettiofem år av liv under bältet (att få bli äldre är verkligen en gåva) och även om jag inte förstod det till en början har livet liksom samlat upp erfarenheter för mig att bygga på. Att säga att det hänt utan min medverkan är kanske att tona ner min egen insats, men sammantaget har dessa kunskaper framför allt gett mig självförtroendet att veta vad jag klarar av. Men saker och ting måste falla på plats, och för ett år sedan, eller ett halvår, hade jag inte varit redo för detta steg.

Vårkänslor i luften! Trots att snöhögen utanför fönstret mäter 3-4 meter.

Vad betyder det här rent konkret, undrar du så klart. Jo, till hösten får jag testa flera av visionerna ovan då jag ska plugga på distans samtidigt som jag fortsätter utveckla fotograferandet. Jag håller i detta nu på att rangordna mina olika sökalternativ till universitetet, men helt klart är att det blir något åt webbutvecklings- och/eller systemvetenskapshållet. Hur jag ska kombinera det med fotograferandet och mitt nuvarande yrke som arkivarie har jag flera tankar på, men dit återkommer jag någon annan gång. Fortfarande är visionen alltså ganska vag. Jag låter den vara det. Jag är ju ändå fullt sysselsatt med sådant jag tycker om. I stället är det målen i de mellanstora och mindre stegen på vägen som jag tänker koncentrera mig på. Till exempel att jag vill fotografera fler gravida, och fotokonstprojektet jag håller på med. Att jag vill skriva.

För några veckor sedan annonserade jag via min Facebook-sida om modeller för att utöka min gravidfoto-portfolio. Gensvaret var fint och platserna är nu fyllda. Det kommer att bli så himla roligt att få jobba med olika människor under olika årstider. Förväntansfulla människor, som jag kan ge någonting. Se visionerna i det lilla.

2 Comments

  • Ulrika Hådén

    Ser att det är mycket gamla inlägg. Måste säga att jag aldrig tvivlat på din förmåga att kunna göra allt vad du föresatt dig. Du har en mycket konstruktiv ådra och därför tycker jag att arkivariejobbet passar dig, men du hade lika gärna kunnat bli arkitekt eller ingenjör. Plikttrogen, duktig, initiativrik mm. Eftersom jag själv ofta drabbats av mindervärdeskomplex och dålig självkänsla genom åren, förstår jag hur det är. Det blir bättre ju äldre man blir men försvinner tydligen aldrig. Jag har ärvt det av Mormor.

    Hoppas du finner att du klarar allt och jag önskar dig lycka till med en ny inriktning av ditt liv.
    Modern

Kommentera

E-postadressen publiceras inte och kommer inte att lämnas ut till tredje part. Du kan när som helst begära att få kommentaren raderad. Obligatoriska fält är märkta * - OBS! Har haft lite krångel med captcha/säkerhetsfrågan. Jag jobbar på detta men fungerar det inte att skicka en kommentar, prova att ladda om sidan så att en ny captcha-fråga laddas.

sjutton − 11 =