• Litteraturen och skapandet

    Den oändliga möjlighetens fängelse – struktur i en alldeles för stor värld

    Sitter och försöker utforma ett veckouppslag för hur jag vill att min almanacka ska se ut. Jag har så många ställen där jag planerar olika saker och hur jag än bär mig åt får jag inte ihop det till samma plats. Jag vill ha översikt över mina mål, mina delmål, mina dagsplaner, min bloggplanering, mina fotoprojekt, när jag ska vara hos tandläkaren, vad mina karaktärer i min roman äter till frukost en dimmig morgon i oktober. Det är ett omöjligt uppdrag, jag vet. Jag upplever alltid att jag saknar översikt, både privat och på jobbet. Jag vill kunna dela in allt i tydliga rutor och ha checklistor för alla aspekter…

  • Litteraturen och skapandet,  Vardag och reflektioner

    Skrivande: Den långsamma utvecklingen får plats

    Det här med att skriva är så himla svårt. Det går långa perioder då jag inte ens kan tänka på att skriva, känner ett fysiskt motstånd i händerna när jag sätter fingrarna mot tangentbordet. Andra perioder vill jag verkligen, har en bild hur jag vill att det ska se ut, men får kämpa för varje ord. Detaljerna vill inte infinna sig. Mitt skrivande kan nog liknas med min sångröst; ett snävt register där inte ens de toner som håller har den där riktiga klangen i sig. Och ändå fortsätter jag. Skrivande är en kamp för mig. För en person som älskar att sätta ord på papper har jag ofta förvånansvärt…

  • Litteraturen och skapandet

    Rymdopera som berör – Ancillary Justice av Ann Leckie

    Tänk dig att du är ett enormt rymdskepp. Skeppet är din kropp och ditt medvetande uppfyller alla dess delar. Tänk dig sedan att ditt medvetande också innefattar ett antal mänskliga kroppar. Varje kropp är en del av dig, vet vad som händer, vet hur besättningen mår, kan läsa deras temperatur, hjärtrytm, hormonnivåer. Du kommunicerar med din kapten, dina officerare, med andra skepp, med rymdstationer. Ditt medvetande är en koloss av information och du har förmågan att hantera den. Hela tiden medveten. Tänk dig sedan att ditt skepp och dina kroppar dör, alla utom en. Allt du är måste nu hanteras av en enda ömtålig varelse. Du har inte längre tillgång till…

  • Litteraturen och skapandet,  Vardag och reflektioner

    Kussen från landet blir inspirerad

    Här ligger jag hemma i sjuksängen efter en mycket givande vistelse i Stockholm. Jag var där på en kurs för jobbets räkning, grundläggande systemvetenskap. Helt klart har jag en latent gen inriktad på programmering, de delarna av kursen bara sjöng för mig. En kväll träffade jag min bror och hans sambo, vi åt gott på Elefantpojken och sedan bjöd han på bio. I övrigt var Stockholm som Stockholm är mest, rörelse. Det går bra i ett par dagar, men sedan vill jag bara hem. Jag känner mig alltid som en turist, trots att jag varit där flera gånger om året ändå sedan jag var liten, trots att jag har familj och släkt…

  • Litteraturen och skapandet

    Nej tack?

    Jag håller på att skriva en bok. Den skulle handla om ångest och romans men mina huvudkaraktärer har fått egna liv, de blir aldrig kära i varandra. Och man kan ju inte tvinga, det är dålig stil. Förbaskade självständiga människor.  

  • Litteraturen och skapandet

    Skrivgruppen: Skrivhyddan öppnar för säsongen!

    Häromdagen var det träff med skrivgruppen igen, efter ett långt sommaruppehåll. Vi har hållit igång i över ett år nu och försöker ses åtminstone en gång i månaden. I ärlighetens namn ska väl sägas att vi inte är särskilt organiserade. Vi känner varandra sedan förut och samtalen har en tendens att alltför ofta ramla in på sidospår. En del av oss har kommit en bit i våra skrivprojekt, andra har knappt börjat. En av oss har skrivit närmare tre böcker som hen fortfarande inte visat för någon. Men en sak är denna vår lilla grupp bra på, och det är att peppa varandra. Aldrig har jag lämnat någon av våra träffar…

  • Litteraturen och skapandet

    47 tusen ord av framgång

    Jag är 47 tusen ord in på första utkastet i min första bok. Till och från har jag jobbat med det här projektet i sex år, inte kunnat sluta tänka på det, burit det inom mig hela tiden utan att egentligen komma framåt. Men förra sommaren gjorde jag ett krafttag och ändrade taktik, lade allt det jag skrivit åt sidan och började skriva berättelsen från början, inte bara skriva de dramatiska eller romantiska scenerna. De som jag tycker bäst om att jobba med. Det som förut var många öar utan broar emellan är nu en sammanhängande landmassa som sakta växter ut i det ombytliga havet som är mina tankar. Det går sakta, men jag…

  • Litteraturen och skapandet,  Resor och friluftsliv

    Havsbris

    Det var friskt ute vid kusten häromdagen. Vågorna slog mot klipporna så skummet yrde. Korparna stod nästan still i luften innan de lät vinden föra dem in över skogen och bort från oss. De har så stora ytor fåglarna, hela himlen. Nere på marken ringlade en kopparödla. Undrar hur stor värld den har, om det är någon skillnad. Det är nog bara vi människor som längtar. Tanken med turen till havet var att fotografera tallar, men jag drogs till det dramatiska vattnet i stället. Vattenmassan slickade anklarna och stenarna var hala under mina fötter. I en berättelse jag skriver kommer en av huvudpersonerna ge sig ut på en resa, från ett hav, över flera…